Joanna

en narcissistisk psykopat.. dom finns överallt!
När man sitter och läser en hel del inlägg via facebook gruppen #Allavi så får man läsa en hel del och här nedanför är något som verkligen fick en fullträff på vad mitt ex till psykopatisk narcissist gjorde/sa mot mig som hade hänt en annan kvinna, med förmodligen en annan såkallad man. Dom finns verkligen överallt och det är sjukt läskigt men jag vet nu att jag inte vara så extremt godtrogen, framför allt inte när det kommer till män.  
 
 "Han körde mig till arbetsplatsen, sa att vi sparade pengar på att samåka"  (för min del sa mitt ex att vi fick mer tid ihop) 
 "Han väckte mig på nätterna när jag inte ville ha sex och vi bråkade nätterna igenom " - (stämmer till fullo och det blev mycket bråk om att han påstod att jag var elak mot honom i sömnen.) 
 "Jag fick inte duscha eller gå på toaletten ensam utan han skulle sitta på golvet och passa mig" - (han sa inte ordagrant att jag inte fick duscha själv utan han befann sig alltid på toaletten när jag var där, enligt han var det lite ett sätt att visa för honom att jag ville vara med honom hela tiden.)
 "Vid ett bråk satte han sig grensle över mig och tog stryptag" - (stämmer till fullo och även i den vevan det hände så hotade han med att skära halsen av mina hundar, slog sönder min lampa, skulle slå sönder hela huset, sparkade på mig och att jag förtjänade att dö )
tankar som behöver ventileras
Jag är ledsen att ni som läser detta får läsa en del tråkigheter och antagligen väldigt opeppande men det är ingen som tvingar er som tur är;) (får jag hoppas på iaf
Jag vet inte om det beror på att jag går och väntar på det där samtalet som gör att det känns som om att det bara blir allt fler tankar på mitt ex, vad han gjorde, vad jag gjorde och inte gjorde, vad som sades och inte osv. 
 
En del av tankarna som har ploppar upp är hur många gånger jag egentligen hade tillfälle att lämna honom, låta honom gå och bara skita det. Typ den gången när vi var påväg hem från Västerås och vi såklart bråkar i bilen, jag kommer inte ihåg vart vi var men det var väl ca 3h från Mörsil ( där jag då bodde ) och han som väldigt många andra gånger trodde och fick för sig att jag hade varit otrogen mot honom. Vilket jag här måste klargöra att jag har aldrig varit otrogen och skulle aldrig vara det heller! Men iaf så fick han för sig det och även om jag talade om för honom så sjukt många gånger så trodde han inte på mig, det är även då under den bilresan som jag kastar sönder min iphone 6s i bilen för att jag helt enkelt blir så arg på honom för att han ens tror att jag skulle kunna vara otrogen. Så tillslut när vi har stannat bilen i parkeringsficka så säger jag det som är hans sanning vilket såklart sårar honom så kraftigt att han för första gången grät. Han sprang ut ur bilen och jag efter, mycket skrik från bådas håll så springer han in i skogen tillslut.
Och det är nu jag inser att jag då skulle lämnat honom kvar där i skogen! Jag skulle inte försökt trösta honom hela natten, jag skulle inte ha bett om förlåtelse utan jag skulle verkligen bara ha lämnat honom där mitt ute i ingenstans! Det hade han förtjänat, det vet jag nu i efterhand. 
 
Eller som så många gånger hemma så skulle jag inte ha bett honom att stanna, komma tillbaka till mig utan jag skulle egentligen bett honom att fara åt helvete och aldrig komma tillbaka. Men jag vet att det är allt annat än lätt att göra det rätta när man har blivit psykisk misshandlad, nertryckt och manipulerad så kraftigt av någon man  älskar och som man tror älskar en tillbaka. Det mina damer och herrar är hemskt att uppleva! Det skulle jag säga har gett grövre ärr än alla slagen och hoten jag fick erfara, även om det såklart har gett mig ärr. 
 
Det som även är svårt ibland när jag tänker på honom och allt som blev runt omkring honom, är att jag själv blir ganska förvirrad (forfarande ) av hur jag kunde älska honom och hur kunde jag tro att han älskade mig på riktigt. För ja, en del av honom älskade jag faktiskt även om det är galet svårt att förstå. Men vi hade faktiskt några dagar som var för mig då awesome men som jag nu försöker intala mig själv att det faktiskt bara ingick hans manipulation på mig. 
Man kan tro att nu när jag inte längre är med honom och det här med anmälan osv osv att jag bara ska hata honom och inget annat, och visst gör jag det många gånger men ibland på ett obehagligt sätt så dyker det upp tankar om honom som inte är så hemska så att säga. Jag antar dock att det även ingår i "rehabiliteringen" för att kunna bearbeta allt för att sedan kunna sätta det erfarenhetslistan och klokare-listan så att det inte hamnar i ryggsäcken och tynger ner mig till marken. Det är som sagt att när det ibland blir så blandade tankar och känslor som gör mig förvirrad och inte vet hur jag ska känna. 
 
Tacka vettja min psykolog, det bästa som hänt var att jag fick gå till henne istället för mannen jag hade innan. Jag som var så pessimistisk mot all hjälp i början så har det nu blivit att jag längtar efter att gå till henne för att jag mår verkligen bättre efter jag har varit där och lättat på hjärtat. 
 
 
Oj vad klockan börjar bli mycket! Dock kommer jag ändå inte kunna somna så fort så det blir nog något avsnitt av någon serie på netflix, men jag ska i alla fall sluta här innan det blir en roman av det hela. haha! 
 
Godnatt och kram. 
Del 2 av min berättelse
Jag kan inte säga ännu hur många delar det blir då jag tänkte att skriver så mycket jag kan minnas och kanske bara tar en liten bit i taget för att kunna få med så mycket som möjligt och ge mig själv tid till att bearbeta det mer.  Och i slutet av hela denna story kommer en sammanfattning av det, för det är stor risk att detta kommer kunna bli lite osammanhängande eller lite flummigt skrivet då det är svårt för att få ordning på det i huvudet. 
 
Vi började som sagt att träffas varje dag och han sov nästan alltid hos mig, det var inte många gånger vi var hos honom. Skulle nog kunna räkna på en hand hur många gånger vi sov hos honom, vilket jag nu i efterhand kan fundera på varför. 
 
Och det är nu som det blir svårt för mig att vara exakt med vad som händer i vilken ordning. Varför det är svårt för mig är helt ärligt för att han lyckades väldigt tidigt manipulera mig (vilket jag vet nu att jag var helt ovetande om det då han var så otroligt charmig, väldigt snäll och ja för bra för att vara sann) och då jag föll för honom snabbt och hårt så blev jag väldigt förblindad av honom så jag var inte mitt sanna jag och hade därmed svårt att verkligen se det han höll på med, framför allt att inse att det var helt fel. 
 
Jag kommer dock inte att återupprepa alla bråk vid hade för det var mer bråk och tjafs än vad vi inte bråkade. Helt ärligt så har jag svårigheter att ens minnas första bråket och förmodligen var det om något helt sjukt betydelselöst då han mer än gärna villa bråka om ALLT. Det kunde vara allt från att jag inte var tillräckligt snabb med att duka, hur mina hundar är, vad som hade hänt i mitt liv långt innan vi ens visste om varandra (kunde vara från skoltiden m.m) till att han fick för sig att jag var otrogen och att jag ljög för honom (vilket han inbillade sig konstant!). Ja ALLT bråkade vi om, nästan hela tiden också förutom dom oräkningsbara gånger jag gav mig så fort jag såg hans ögon som blev förändrade när han blev less. Han blev less väldigt fort och det kunde han bli på allt. ALLT kunde vara en triggerpunkt för honom att börja bråka. 
 
Oftas så började bråken med att han inbillade sig saker och ställde konstiga frågor eller frågor som inte hade något av betydelse för oss, för han då det kunde vara om saker som hände eller inte hände långt innan vi ens visste om varandra. Han frågade överdrivet mycket om mig och mitt förflutna, vad jag har gjort i livet och inte gjort och varför jag tyckte som jag gjorde osv.  Men samtidigt fick jag skit för att jag inte frågade honom om något, men det gjorde jag men somliga saker anser jag inte är av betydelse, tex hur han och hans ex hade det eller något liknande. Jag tycker ju att det som har varit tillhör det förflutna och behöver inte dras upp fortast möjligast för att lära känna någon på riktigt, men av någon sjuk anledning så behövde han få veta exakt allt! och i minsta detalj också för berättade jag inte så ljög jag enligt honom. Många bråk handlade även om mina djur, enligt honom skaffe jag dom av helt fel anledning och det är djurplågeri att jag har Myra (som är finsk spets/norrbottens spets/ karelsk björnhund) men aldrig har jagat med henne, enligt honom var det värsta man kan göra mot en hund för en jakthund är en jakthund och ingenting annat oavsett personligheten. (Han är en trångsynt patetisk idiot!
Kan inte minnas hur många gånger han sa att jag inte borde ha djur, att jag inte kan ta hand om dom, att jag är helt värdelös med hästar och hundar. 
 
Men jag inser att det var enbart han som ljög hela jävla tiden! Visst, jag kanske inte berättade allt han ville veta på en gång då det var många saker jag hade glömt eller förträngt. Typ hade jag förträngt att jag var på två dejter med en kille men sen blev det inget mer då jag tyckte han var för intensiv men vad har det egentligen för betydelse?! Men allt han inte fick veta på en gång oavsett om det var av betydelse eller inte så gjorde han det till en rent helvete för mig och även mina hundar fick lida pga att han är den värsta av den värsta sorten av psykopat, bör även tillägga att han har en egen hund som även led av honom. Dock kan jag i ärlighetens namn inte garantera att det verkligen är hans egna hund. 
 
Jag vill även säga att dom få dagarna vi inte bråkade så kändes det som himmelriket! Då var han en ängel och jag var helt förälskad i honom så när vi hade bra dagar tillsammans så förträngde jag fort dom dagarna som var ett helvete. Och varje gång vi hade det bra eller efter ett bråk och vi blev sams så lovade han att det skulle bli bättre, det lovade han så många gånger att jag har tappat räkningen. 
 
 
Ett "vanligt" bråk gick till så att han började med att inbilla sig saker och som han var tvungen att ha svar på, från mig eller så började det med att jag gjorde något fel enligt honom, något som inte var hans tycke och smak. När jag inte gav honom det svaret han ville höra så började han tjafsa om att jag ljög och vid ett milt bråk så var det som värst att vi båda skrek på varandra och hundarna gick undan. Men det var väldigt ofta och vanligt att det spårade ur, han var riktigt elak både psykiskt och fysiskt.
 
 
Fortsättning följer. Jag behöver lite tid för att få en tidslinje på alla händelser.