Joanna

en sån där känslosam dag
 
Det känns som om att jag har så otroligt mycket jag vill berätta/skriva om men vet inte alls vilken ände man ska börja med. Men jag börjar med det jobbiga och så får det roliga komma efteråt i ett eget inlägg. 
 
Jag har varit ledig idag också, skönt men samtidigt inte. Jag vill jobba för att allra helst inte få sådana dagar som jag har haft idag. Jag vet inte om jag har skrivit det tidigare men jag bor ju som sagt hos mina föräldrar pga mitt ex, ja han är faktiskt orsaken till det. Men idag när min fader skulle åka iväg med skotern så gick han in och ut genom dörren två gånger, och jag tror inte att det var meningen att han skulle slå igen den så hårt båda gångerna men det råkade bli så och jag var då verkligen inte beredd på min reaktion av det.. 
 
Att något så fjantigt kan få en att börja gråta känns ganska orealistiskt! Jag var inne på toaletten då och var där inne i säkert minst 10 min och grät. Varför ? Jo jag skulle säga att det beror på att många gånger slog mitt ex igen dörren väldigt hårt när han var arg på mig, och nu när dörren slogs igen så poppade dom känslorna som exet gav mig då, upp på nytt. Kan låta hemskt att säga men där och då så kände jag rädsla, bara av ett en dörr slogs igen lite hårdare än normalt.
Och jag som sent som igår började fundera på mina känslor angående det som har hänt, att jag förhoppningsvis inte tagit sån extrem stor skada av det. Men efter jag hade gråtit klart idag så funderade jag på det igen och insåg att jag har tagit större skada av det än vad jag själv har trott. Jag insåg även att min största rädsla är inte att våga lita på en man igen (det kommer på andra plats) utan min absolut största rädsla är att göra någon upprörd, arg eller besviken. 
Det är något jag verkligen måste arbeta med, att komma ihåg att det ALDRIG är okej att bete sig våldsamt, hotfullt eller kränkade. Det som jag förmodligen kommer bära med mig länge är rädslan över att någon ska göra mig illa fysiskt då det skapar psykiska ärr. Och det mina damer och herrar tycker jag är värst, alla psykiska ärr som är svåra att bleka bort. Fysiskt har jag ju inte längre några blåmärken kvar, dom försvann fort mendom skadorna som har bränts fasti huvudet på mig kommer alltid vara kvar men förhoppningsvis intelika tydliga med tiden. 
 
 
får bli en bild på en av mina älskade hundar, Rufus <3  
 
 
tankar som behöver ventileras
Jag är ledsen att ni som läser detta får läsa en del tråkigheter och antagligen väldigt opeppande men det är ingen som tvingar er som tur är;) (får jag hoppas på iaf
Jag vet inte om det beror på att jag går och väntar på det där samtalet som gör att det känns som om att det bara blir allt fler tankar på mitt ex, vad han gjorde, vad jag gjorde och inte gjorde, vad som sades och inte osv. 
 
En del av tankarna som har ploppar upp är hur många gånger jag egentligen hade tillfälle att lämna honom, låta honom gå och bara skita det. Typ den gången när vi var påväg hem från Västerås och vi såklart bråkar i bilen, jag kommer inte ihåg vart vi var men det var väl ca 3h från Mörsil ( där jag då bodde ) och han som väldigt många andra gånger trodde och fick för sig att jag hade varit otrogen mot honom. Vilket jag här måste klargöra att jag har aldrig varit otrogen och skulle aldrig vara det heller! Men iaf så fick han för sig det och även om jag talade om för honom så sjukt många gånger så trodde han inte på mig, det är även då under den bilresan som jag kastar sönder min iphone 6s i bilen för att jag helt enkelt blir så arg på honom för att han ens tror att jag skulle kunna vara otrogen. Så tillslut när vi har stannat bilen i parkeringsficka så säger jag det som är hans sanning vilket såklart sårar honom så kraftigt att han för första gången grät. Han sprang ut ur bilen och jag efter, mycket skrik från bådas håll så springer han in i skogen tillslut.
Och det är nu jag inser att jag då skulle lämnat honom kvar där i skogen! Jag skulle inte försökt trösta honom hela natten, jag skulle inte ha bett om förlåtelse utan jag skulle verkligen bara ha lämnat honom där mitt ute i ingenstans! Det hade han förtjänat, det vet jag nu i efterhand. 
 
Eller som så många gånger hemma så skulle jag inte ha bett honom att stanna, komma tillbaka till mig utan jag skulle egentligen bett honom att fara åt helvete och aldrig komma tillbaka. Men jag vet att det är allt annat än lätt att göra det rätta när man har blivit psykisk misshandlad, nertryckt och manipulerad så kraftigt av någon man  älskar och som man tror älskar en tillbaka. Det mina damer och herrar är hemskt att uppleva! Det skulle jag säga har gett grövre ärr än alla slagen och hoten jag fick erfara, även om det såklart har gett mig ärr. 
 
Det som även är svårt ibland när jag tänker på honom och allt som blev runt omkring honom, är att jag själv blir ganska förvirrad (forfarande ) av hur jag kunde älska honom och hur kunde jag tro att han älskade mig på riktigt. För ja, en del av honom älskade jag faktiskt även om det är galet svårt att förstå. Men vi hade faktiskt några dagar som var för mig då awesome men som jag nu försöker intala mig själv att det faktiskt bara ingick hans manipulation på mig. 
Man kan tro att nu när jag inte längre är med honom och det här med anmälan osv osv att jag bara ska hata honom och inget annat, och visst gör jag det många gånger men ibland på ett obehagligt sätt så dyker det upp tankar om honom som inte är så hemska så att säga. Jag antar dock att det även ingår i "rehabiliteringen" för att kunna bearbeta allt för att sedan kunna sätta det erfarenhetslistan och klokare-listan så att det inte hamnar i ryggsäcken och tynger ner mig till marken. Det är som sagt att när det ibland blir så blandade tankar och känslor som gör mig förvirrad och inte vet hur jag ska känna. 
 
Tacka vettja min psykolog, det bästa som hänt var att jag fick gå till henne istället för mannen jag hade innan. Jag som var så pessimistisk mot all hjälp i början så har det nu blivit att jag längtar efter att gå till henne för att jag mår verkligen bättre efter jag har varit där och lättat på hjärtat. 
 
 
Oj vad klockan börjar bli mycket! Dock kommer jag ändå inte kunna somna så fort så det blir nog något avsnitt av någon serie på netflix, men jag ska i alla fall sluta här innan det blir en roman av det hela. haha! 
 
Godnatt och kram.