Joanna

vilsen i mörkret
Jag tror inte att jag kommer skriva här på väldigt väldigt länge då jag mår sämre än sämst just nu. 
 
Jag skulle våga mig på att säga att jag har nått botten, nästan iaf. För att vara helt på botten så hade jag planerat hur jag skulle ta mitt liv men det gör jag inte även om jag stundvis bara skulle vilja försvinna från jordens yta. Men skulle aldrig kunna lämna hundarna, dom är anledningen till varför jag inte planerar på att ta mitt liv. 
Jag började med en antidepressiv medicin igår och det sägs att man inte märker skillnad förens efter 4-6 veckor och i början mår man sämre än innan. Samtidigt som jag inte bryr mig speciellt så finns en pytte liten del av mig som är orolig för att må ännu sämre. Trodde inte riktigt att det var möjligt. 
 
 
 
Tack Victor Rönnerdag för att du har förstört hela mitt liv. Du fick som du ville.. Duktigt! Du hade rätt i väldigt mycket också. 
jag vill bara ut ut ut!
Jag känner mig fast i en stad och i ett liv som jag inte trivs med. Jag vill bara härifrån. Men hur? 
 
Skulle våga påstå att inget i mitt liv just nu känns som en stadig punkt eller som en grund för att kunna bygga vidare på. Jag känner mig fast och jag kommer inte härifrån. Även mina tankar har fastnat..