Joanna

nedräkningen har börjat.
Som vanligt så är det ett tag sen jag skrev här, men vet ni vad det gör mig inget då jag faktiskt skriver enbart när jag känner för det. Det passar mig just nu. 
 
Jag är verkligen helt slut efter en tuff jobbhelg och mina systrar med barn och deras respektive så har det varit fullt hus här, jag har sovit på soffan och hundarna instängda i hallen.. Men vet ni vad?! detta var sista gången jag och hundarna kommer ha det så, vilket jag är otroligt glad över. 
För om 25 dagar kommer vi att flytta ner till Västerås igen, vilket jag är iaf otroligt glad och pepp på.
Det ska bli lite spännande och se hur det går med att ha hundarna såpass centralt, framför allt Myra men med stooor skopa tålamod och att ge henne tid tror jag att det kommer kunna bli bra. Hon är egentligen det jag är mest orolig över, framför allt när det kommer till att vara inneboende hos en man. 
Av henne och Rufus så har hon verkligen tagit stor skada av Victor, mitt våldsamma och extremt hotfulla ex (ja jag vet att jag skrev hans namn nu men vad gör det när det finns miljoner Victor i världen och ingen kan ändå veta vem han är utom dom som har träffat honom via mig). Hon har visserligen alltid varit lite osäker när det kommer till män men nu är hon faktiskt väldigt rädd för män, och framför allt män med mörkare hy (exet har mörkare hy, han är förmodligen adopterad men inget han berättade för mig utan han påstod att hans pappa är lika mörk som han). 
 
När vi åkte tåg fram och tillbaka till Västerås så gick det dock alldeles utmärkt att sitta bredvid en man men när en såndär biljettkontrollant gick förbi så slog det slint hos henne så hon så gott som attackerade honom. Vet inte alls vad som hände egentligen, då han inte var mörk men det jag minns var att han gick väldigt fort förbi och hade liknande skor som mitt ex använde sig av väldigt ofta. Hon försökte bita honom.. vilket verkligen inte är bra men jag kan absolut inte bli arg på henne när det enbart beror på hennes rädsla för män och osäkerheten kring dom. Hon skällde även ut en personal som städade tåget, han var dock mörk och hade neongula kläder på sig och bar på en svartsopsäck så det var inte så jätte konstigt i min mening och man ska även ha i bakhuvudet att hon aldrig har åkt tåg tidigare. 
 
Jag har otroligt dåligt samvete över att jag lät Victor ta med henne när han åkte hem till Umeå en vända, dom var själva i en vecka och jag har verkligen inte en blekaste aning om vad han gjorde med henne för när hon kom hem igen så kände hon inte igen sig alls, hon visste inte om att hon var hemma och hon hälsade knappt på mig.. </3 
Hon låg under min säng större delen av tiden i ca 3 veckor, hade väldigt mörka och tomma ögon och hon blev till och med arg på sin bästis Rufus en gång när dom skulle få kvällsmat..  Det var verkligen en hemsk tid och jag var otroligt ledsen över att hon var så otroligt förändrad. Victor påstod att det enbart berodde på att hon hade fått skällt på älg, vilket inte finns något bevis på att hon gjorde och jag tror bara att han hade skrämt henne och förmodligen varit elak mot henne när han hade henne själv.. 
Men övning ger ju färdighet och jag tror att det absolut kan bli bättre med tiden, hon har precis som jag fått ärr för livet men med tiden kommer dom att blekna även om dom alltid kommer synas. 
klicka in på länken
 
det är allavittnesmål, jag lovar er att det är otroligt nyttigt att läsa! Extremt sorgligt och många gånger tufft att läsa men jag kan inte låta bli att läsa. Det är otroligt givande på många plan
det väntande samtalet
jahaja, idag kom alltså det samtalet jag har väntat på. 
 
Jag trodde alltså att det var en självklarhet att mitt ex skulle in på förhör men så var det inte. Den polis jag har kontakt med och som är utredare av detta fall ringde idag och berättade då att åklagaren har bestämt att exet ska in på förhör. Och polisen sa även att den skulle ringa till exet idag och höra om han är här i jämtland eller i västerbottenslän, för antingen kommer han att förhöras här i jämtland eller där borta vilket beror på vart han befinner sig. 
Nu har den där orosklumpen förändrats, det är nu mer en nervositetklump blandat med rädsla. Jag har även idag fällt några tårar av egentligen ingen större orksak, eller ja jo okej det kom lite tårar efter samtalet. Men jag vet inte varför det alltid ligger så nära till hands, så att säga, jag känner det själv att det inte behövs så mycket för att jag ska börja gråta lite. 
 
Det kan nästan kännas som om att allt kommer ifatt en nu, jag har många gånger inte ens själv insett hur hemska dom där 4månaderna var, det är svårt att förstå att hur allt kunde ske så fort och hur det kunde spåra ut så pass mycket som det gjorde. Det som jag tror egentligen kommer ifatt mig är alla detaljer och alla känslor, så det är nog inte så konstigt att man har lätt till att gråta och kan uppfattas kanske lite väääl känslig. Men vet ni vad, det har jag all rätt till! Och jag ska fasen inte skämmas! men samtidigt så är det grymt svårt att hantera allt detta även om jag får mycket bra hjälp av min psykolog och den här gruppen
 https://www.facebook.com/groups/169460853791474/ .  Den har verkligen gett mig så otroligt mycket, jag skulle nog helt ärligt inte vara där jag är idag utan den, okej jag är inte där jag önskar mig vara men jag vågar faktiskt berätta för folk att jag har fått erfara våld i nära relation, att mitt ex har misshandlat mig och hotat mig till livet. Det är enligt mig ett enormt steg, så en liten stjärna i kanten till mig, men sen så skäms jag och känner skuld lite när jag berättar mer ingående. 
Jag skulle tro att det har med att göra att när man berättar sådant här för folk som inte har någon erfarenhet eller kunskap om har svårt att tro att man kan bli så manipulerad som jag blev och inte förstår dom heller hur man kan vara kvar efter första slaget, hur man kan älska en sådan person även om den är otroligt elak och farlig många gånger. Ja det finns så mycket mer att skriva om det men det är några saker som gör att jag ibland känner skuld och skäms, men jag jobbar hårt med det att jag inte ska skämmas eller känna skuld för det kan faktiskt hända alla och det jag måste komma ihåg att oavsett vad någon säger eller frågar så är DETTA ÄR INTE MITT FEL! 
 
nej men nu måste jag sluta här lite tvärt och gå ut med hundarna och i ärlighetensnamn vet jag inte om jag kommer kunna sluta innan detta blir en hel bok! haha