Joanna

kluven
Jag vet inte vad som händer just nu men det verkar som om att jag är inne i någon skrivbubbla. Jag tror att det har att göra med att det känns väldigt skönt att skriva här när man känner sig lite ensam och nere. 
 
I måndags ringde min advokat mig, hon förmedlade att Victors advokat hade bett om mina bankuppgifter då Victor ska betala skadestånd till mig, om det ens blir av vill säga. Jag frågade henne om han satt i fängelse just nu, hur länge kommer han sitte inne exakt och när släpps han, men hon kunde inte svara på det så hon hänvisade mig till kriminalvården i Umeå. 
Och nu ikväll kom jag på att tänka på det när jag mejlade över mina bankuppgifter till min advokat. 
 
Men saken är att jag är väldigt kluven i den frågan. En del av mig vill veta exakt för att ha koll och att det på ett vis ger mig känslan om kontroll på situationen även om jag inte alls har det. Den andra delen av mig vill inte veta då det förmodligen är lättare att släppa det helt och försöka gå vidare utan att behöva oroa sig för honom. Det jag menar är att jag tror att jag skulle bli lite orolig och lite rädd om jag fick veta när han släpps från fängelse, av att veta att han är på fri fot.
 
Skulle gärna vilja veta era åsikter om detta. Ska jag fråga efter informationen eller ska jag låta bli? 
 
Tiden tickar vidare.
Jag vet inte om det är den här hemska värmen som orsakar min lilla dipp just nu eller om det är att det ibland kommer lite flashbacks från den tuffa tiden med Victor.
Det känns som om att jag har så mycket att göra men blir ingenting av det. För det första skulle jag verkligen behöva fixa en samtalsterapeut för att prata av mig och som kan hjälpa mig hantera dom här dalarna (bara det där ordet dalarna får mig att tänka på Victor). Men just nu känns det som om att jag inte har energi för att fixa det, får bli någon gång när orken finns. 
 
Jag tror även att den här dippen som är just nu kan bero lite på att jag inte riktigt trivs här i Västerås, det här är inte jag. Jag vill bo i skogen vid fjällen och ha naturen som granne. Jag vill ha ett jobb där jag kan jobba lite som jag vill, det här med heltidsjobb med kontorstider är inte riktigt min grej heller känner jag. 
 
Så om det är någon av er som läser här och har kanske någon ide eller ett förslag på jobb där man kan allra helst jobba hemifrån får ni gärna lägga en kommentar eller skicka mejl till mig, joanna@korkko.se 
 
 
Det här saknar jag så otroligt mycket att det gör ont.. Mina älskade hästar. En dag i livet ska jag ha en gård i närhet av fjällen och ha hästar, hundar och gärna katter också. Plus i kanten om man hittar en vettig, snäll och rolig man som man kan dela livet med och även barn. 
 
För många kanske det inte låter som något vidare högt mål eller dröm att satsa på men efter det som har hänt så önskar jag mig inget mer än en ett simpelt liv med familj och djur i naturen, sen är jag nöjd. Man har fått lära sig att uppskatta det lilla i livet. 
Från tidningen Västerbotten kuriren.
 
Den ena kvinnan är alltså jag. 
Otroligt bra att han ändå blev dömd men önskar bara att det skulle hjälpa en att må bättre. Pga av honom blev jag tvungen att sälja mina älskade hästar, flytta hem till mina föräldrar ett tag och sen flytta hit till en stad jag inte trivs i riktigt, men klarade inte av att vara kvar i Åre där det här hände då det hela tiden påminde om vad som har hänt och en hel del ställen i Åre påminner mig om honom vilket jag inte klarade av då därav flytten tillbaka hit till Västerås.. 
 
Det sägs att man ska förlåta då en sådan här människa är så sjukt i huvudet och behöver hjälp, visst vet jag att han behöver hjälp men aldrig någonsin kommer jag förlåta honom! Jag jobbar dagligen med att ens försöka acceptera att detta har hänt och försöker jobba vidare med min hälsa, min syn på mig själv och gå vidare i livet. 
 
Men jag kommer alltid hata honom oavsett vad!  Finns inget i världen som kan göra att jag skulle förlåta honom, men tiden brukar läka alla sår och det enda jag hoppas på att jag tillslut kan sluta klandra mig själv, sluta ångra detta, sluta tänka på det här så att man bara kan njuta av det som är bra i livet och bara göra saker för mig själv och som jag mår bra av. 
 
 
Stor bamsekram och massor med kärlek till alla oss kvinnor som har fått uppleva idioter till "män" <3