Joanna

jahaja, idag kom alltså det samtalet jag har väntat på. 

 

Jag trodde alltså att det var en självklarhet att mitt ex skulle in på förhör men så var det inte. Den polis jag har kontakt med och som är utredare av detta fall ringde idag och berättade då att åklagaren har bestämt att exet ska in på förhör. Och polisen sa även att den skulle ringa till exet idag och höra om han är här i jämtland eller i västerbottenslän, för antingen kommer han att förhöras här i jämtland eller där borta vilket beror på vart han befinner sig. 

Nu har den där orosklumpen förändrats, det är nu mer en nervositetklump blandat med rädsla. Jag har även idag fällt några tårar av egentligen ingen större orksak, eller ja jo okej det kom lite tårar efter samtalet. Men jag vet inte varför det alltid ligger så nära till hands, så att säga, jag känner det själv att det inte behövs så mycket för att jag ska börja gråta lite. 

 

Det kan nästan kännas som om att allt kommer ifatt en nu, jag har många gånger inte ens själv insett hur hemska dom där 4månaderna var, det är svårt att förstå att hur allt kunde ske så fort och hur det kunde spåra ut så pass mycket som det gjorde. Det som jag tror egentligen kommer ifatt mig är alla detaljer och alla känslor, så det är nog inte så konstigt att man har lätt till att gråta och kan uppfattas kanske lite väääl känslig. Men vet ni vad, det har jag all rätt till! Och jag ska fasen inte skämmas! men samtidigt så är det grymt svårt att hantera allt detta även om jag får mycket bra hjälp av min psykolog och den här gruppen

 https://www.facebook.com/groups/169460853791474/ .  Den har verkligen gett mig så otroligt mycket, jag skulle nog helt ärligt inte vara där jag är idag utan den, okej jag är inte där jag önskar mig vara men jag vågar faktiskt berätta för folk att jag har fått erfara våld i nära relation, att mitt ex har misshandlat mig och hotat mig till livet. Det är enligt mig ett enormt steg, så en liten stjärna i kanten till mig, men sen så skäms jag och känner skuld lite när jag berättar mer ingående. 

Jag skulle tro att det har med att göra att när man berättar sådant här för folk som inte har någon erfarenhet eller kunskap om har svårt att tro att man kan bli så manipulerad som jag blev och inte förstår dom heller hur man kan vara kvar efter första slaget, hur man kan älska en sådan person även om den är otroligt elak och farlig många gånger. Ja det finns så mycket mer att skriva om det men det är några saker som gör att jag ibland känner skuld och skäms, men jag jobbar hårt med det att jag inte ska skämmas eller känna skuld för det kan faktiskt hända alla och det jag måste komma ihåg att oavsett vad någon säger eller frågar så är DETTA ÄR INTE MITT FEL! 

 

nej men nu måste jag sluta här lite tvärt och gå ut med hundarna och i ärlighetensnamn vet jag inte om jag kommer kunna sluta innan detta blir en hel bok! haha