Joanna

Del 2 av min berättelse
Jag kan inte säga ännu hur många delar det blir då jag tänkte att skriver så mycket jag kan minnas och kanske bara tar en liten bit i taget för att kunna få med så mycket som möjligt och ge mig själv tid till att bearbeta det mer.  Och i slutet av hela denna story kommer en sammanfattning av det, för det är stor risk att detta kommer kunna bli lite osammanhängande eller lite flummigt skrivet då det är svårt för att få ordning på det i huvudet. 
 
Vi började som sagt att träffas varje dag och han sov nästan alltid hos mig, det var inte många gånger vi var hos honom. Skulle nog kunna räkna på en hand hur många gånger vi sov hos honom, vilket jag nu i efterhand kan fundera på varför. 
 
Och det är nu som det blir svårt för mig att vara exakt med vad som händer i vilken ordning. Varför det är svårt för mig är helt ärligt för att han lyckades väldigt tidigt manipulera mig (vilket jag vet nu att jag var helt ovetande om det då han var så otroligt charmig, väldigt snäll och ja för bra för att vara sann) och då jag föll för honom snabbt och hårt så blev jag väldigt förblindad av honom så jag var inte mitt sanna jag och hade därmed svårt att verkligen se det han höll på med, framför allt att inse att det var helt fel. 
 
Jag kommer dock inte att återupprepa alla bråk vid hade för det var mer bråk och tjafs än vad vi inte bråkade. Helt ärligt så har jag svårigheter att ens minnas första bråket och förmodligen var det om något helt sjukt betydelselöst då han mer än gärna villa bråka om ALLT. Det kunde vara allt från att jag inte var tillräckligt snabb med att duka, hur mina hundar är, vad som hade hänt i mitt liv långt innan vi ens visste om varandra (kunde vara från skoltiden m.m) till att han fick för sig att jag var otrogen och att jag ljög för honom (vilket han inbillade sig konstant!). Ja ALLT bråkade vi om, nästan hela tiden också förutom dom oräkningsbara gånger jag gav mig så fort jag såg hans ögon som blev förändrade när han blev less. Han blev less väldigt fort och det kunde han bli på allt. ALLT kunde vara en triggerpunkt för honom att börja bråka. 
 
Oftas så började bråken med att han inbillade sig saker och ställde konstiga frågor eller frågor som inte hade något av betydelse för oss, för han då det kunde vara om saker som hände eller inte hände långt innan vi ens visste om varandra. Han frågade överdrivet mycket om mig och mitt förflutna, vad jag har gjort i livet och inte gjort och varför jag tyckte som jag gjorde osv.  Men samtidigt fick jag skit för att jag inte frågade honom om något, men det gjorde jag men somliga saker anser jag inte är av betydelse, tex hur han och hans ex hade det eller något liknande. Jag tycker ju att det som har varit tillhör det förflutna och behöver inte dras upp fortast möjligast för att lära känna någon på riktigt, men av någon sjuk anledning så behövde han få veta exakt allt! och i minsta detalj också för berättade jag inte så ljög jag enligt honom. Många bråk handlade även om mina djur, enligt honom skaffe jag dom av helt fel anledning och det är djurplågeri att jag har Myra (som är finsk spets/norrbottens spets/ karelsk björnhund) men aldrig har jagat med henne, enligt honom var det värsta man kan göra mot en hund för en jakthund är en jakthund och ingenting annat oavsett personligheten. (Han är en trångsynt patetisk idiot!
Kan inte minnas hur många gånger han sa att jag inte borde ha djur, att jag inte kan ta hand om dom, att jag är helt värdelös med hästar och hundar. 
 
Men jag inser att det var enbart han som ljög hela jävla tiden! Visst, jag kanske inte berättade allt han ville veta på en gång då det var många saker jag hade glömt eller förträngt. Typ hade jag förträngt att jag var på två dejter med en kille men sen blev det inget mer då jag tyckte han var för intensiv men vad har det egentligen för betydelse?! Men allt han inte fick veta på en gång oavsett om det var av betydelse eller inte så gjorde han det till en rent helvete för mig och även mina hundar fick lida pga att han är den värsta av den värsta sorten av psykopat, bör även tillägga att han har en egen hund som även led av honom. Dock kan jag i ärlighetens namn inte garantera att det verkligen är hans egna hund. 
 
Jag vill även säga att dom få dagarna vi inte bråkade så kändes det som himmelriket! Då var han en ängel och jag var helt förälskad i honom så när vi hade bra dagar tillsammans så förträngde jag fort dom dagarna som var ett helvete. Och varje gång vi hade det bra eller efter ett bråk och vi blev sams så lovade han att det skulle bli bättre, det lovade han så många gånger att jag har tappat räkningen. 
 
 
Ett "vanligt" bråk gick till så att han började med att inbilla sig saker och som han var tvungen att ha svar på, från mig eller så började det med att jag gjorde något fel enligt honom, något som inte var hans tycke och smak. När jag inte gav honom det svaret han ville höra så började han tjafsa om att jag ljög och vid ett milt bråk så var det som värst att vi båda skrek på varandra och hundarna gick undan. Men det var väldigt ofta och vanligt att det spårade ur, han var riktigt elak både psykiskt och fysiskt.
 
 
Fortsättning följer. Jag behöver lite tid för att få en tidslinje på alla händelser.