Nu känner jag att det verkligen är dags att skriva för berätta lite goda nyheter.
Först och främst är jag nu klar med mina behandlingar hos psykiatrin, jag hade min sista träff med min kurator i tisdags.
Det känns så jäkla overkligt med samtidigt så helt fantastiskt bra.
Helt ofattbart att idag för tre år sedan var jag tillsammans med en kille som förmodligen redan hade gett ut den första smällen för dagen och om inte så hade vi vid den här tiden redan hunnit bråkat flertal gånger, eller ja rättare sagt så hade han redan hunnit tryckt ner mig och kallat mig för massa olika saker och fått mig att gråta eller gett mig en panikångestattack.
Men i nutidens idag så sitter jag här på balkongen med två fantastiska hundar som jag älskar mest av allt och faktiskt njuter av våran tillvaro. En kopp kaffe i handen, ro i själen och härlig musik i bakgrunden.
Jag känner mig verkligen starkare som person även om jag alltid kommer vara en känslig människa, och att jag har fortfarande något att jobba på med hela tiden men jag kan verkligen njuta mer av saker och nuet. Jag har till och med kunnat gått på en dejt, det är ett enormt steg för mig och min utveckling. Jag lyckades möta en otroligt fin kille som har en underbar hund och vi hade en mysig dejt, det som var så skönt var att det ändå var så avslappnat och så enkelt, det var inte några konstigheter tyckte jag. Även om detta bara var för en gång så kommer jag vara väldigt tacksam för det, då det har gjort att jag har klivit några steg framåt och att jag vågade vara mig själv, det är en enorm vinst för min del!
Så jag hoppas verkligen att jag någon dag hittar min rätta, min bättre hälft för visst trivs jag otroligt bra själv numera och har inga problem med det men innerst inne så vill jag ha någon att få älska och som älskar mig lika mycket. Bara att ha någon man kan prata med och kunna få kramas med när man känner extra behov av närhet som inte ens mina älskade hundar riktigt kan ge mig, att få känna tryggheten i någons armar, det är något jag ibland känner att jag saknar.
Jag har även sökt in på en utbildning, en djurvårdare utbildning som ligger i jämtlandslän. I krokoms kommun och jag håller verkligen tummarna att jag kommer in. Då kommer jag verkligen få göra något jag älskar och det är just nu min högsta dröm som känns ganska nära men samtidigt lite långt bort. Jag vågar inte riktigt ha några förhoppningar om det men har ändå vågat tänka lite på det, hur det kan tänkas vara och hur det kanske skulle kunna se ut efter utbildningen är klar.
Så nu får ni som läser detta hålla tummarna för mig att jag kommer in på utbildningen.
0 kommentar(er)
