Helt plötsligt så har det blivit ett nytt år och man själv har hunnit med att bli ett år äldre utan att man riktigt följt med. Stundvis så känns det som om att man rör sig i slowmotion medans allt runt omkring bara rusar förbi utan att man uppfattar vad det är, men har börjat acceptera den känslan mer och mer för jag kan inte trolla bort det oavsett hur mycket jag önskar det.
Jag har kommit ca halvvägs genom min posttraumatiska stresssysndrom behandling, och det har gjort en enorm skillnad. Min kurator har verkligen lärt mig att leva i nuet med medveten närvaro, vilket gör att jag inte känner samma stress över min livssituation utan kan njuta av det goda som existerar i livet trots traumat man har fått erfara. Visst kan jag fortfarande må dåligt när jag tänker på hur mitt liv ser ut idag och hur jag tidigare har tänkt att det skulle se ut, men bryr jag mig inte om det utan är här och nu så är jag relativt helt okej med så som det är nu.
Livet rullar på ändå trots att jag stundvis upplever att det står helt still men med daglig påminnelse om medveten närvaro, att leva här och nu så är jag betydligt mer balans i själen och i sinnet, vilket gör en stor skillnad för mig själv och min egna hälsa.
Jag har äntligen accepterat att det kommer ta tid att kunna leva med detta trauma, jag har fortfarande efter nästan 2,5 år svårt att sova trots sömntabletter pga flashback och att kroppen/sinnet är förberedd på att något ska hända. Kroppen är fortfarande på spänn konstant och så fort man hör en smäll (tex dörr som slår igen) så stannar hjärtat till i någon microsekund, men värst är sömnen och nästan den dagliga huvudvärken som uppstår av all spänning i kroppen, mina tänder tar även stryk av detta då jag tydligen gnisslar tänder extremt hårt i sömnen och biter ihop väldigt hårt när jag är på spänning, jag känner i käkarna när det har varit en dag med extra spänning i kroppen och sinnet.
Man hade önskat att rättsystemet har sånt här i beräkningen när domen ska sättas, det spelar ju ingen roll för mig att Victor för första gången blev dömd, han har ändå orsakat enorm skada på mig då jag inte klarar av att leva ett fullt fungerande liv efter ca2,5 år efter händelsen. Men något jag hoppas på är att karma kommer åt han tillslut så att han kan få det straff som han förtjänar.
1 kommentar(er)
