Jag vet inte om det är den här hemska värmen som orsakar min lilla dipp just nu eller om det är att det ibland kommer lite flashbacks från den tuffa tiden med Victor.
Det känns som om att jag har så mycket att göra men blir ingenting av det. För det första skulle jag verkligen behöva fixa en samtalsterapeut för att prata av mig och som kan hjälpa mig hantera dom här dalarna (bara det där ordet dalarna får mig att tänka på Victor). Men just nu känns det som om att jag inte har energi för att fixa det, får bli någon gång när orken finns.
Jag tror även att den här dippen som är just nu kan bero lite på att jag inte riktigt trivs här i Västerås, det här är inte jag. Jag vill bo i skogen vid fjällen och ha naturen som granne. Jag vill ha ett jobb där jag kan jobba lite som jag vill, det här med heltidsjobb med kontorstider är inte riktigt min grej heller känner jag.
Så om det är någon av er som läser här och har kanske någon ide eller ett förslag på jobb där man kan allra helst jobba hemifrån får ni gärna lägga en kommentar eller skicka mejl till mig, [email protected]
Det här saknar jag så otroligt mycket att det gör ont.. Mina älskade hästar. En dag i livet ska jag ha en gård i närhet av fjällen och ha hästar, hundar och gärna katter också. Plus i kanten om man hittar en vettig, snäll och rolig man som man kan dela livet med och även barn.
För många kanske det inte låter som något vidare högt mål eller dröm att satsa på men efter det som har hänt så önskar jag mig inget mer än en ett simpelt liv med familj och djur i naturen, sen är jag nöjd. Man har fått lära sig att uppskatta det lilla i livet.
1 kommentar(er)
