Joanna

Det är otroligt mycket text i detta inlägg och vet inte exakt hur jag ska lägga upp det. Om jag ska ta allt detaljerat eller lite lätt, men jag ska iaf börja från början.Händelse förloppet och sen tänkte jag gå in på lite hur jag känner med allt såhär i efterhand och vad jag har fått för kunskap inför framtiden och annat i den riktningen. 

 

 

 

I maj/juni detta år träffade jag en kille som jag trodde var mitt livskärlek, men ack så fel det visade sig vara. Den värsta kille jag någonsin har träffat på, värre än andra killar man har stött på som inte betett sig schyst. Men det visste jag såklart inte från början utan det fick jag kunskap om allt eftersom vårt förhållande pågicks. 

 

Vi träffades via Tinder appen, han var väldigt trevlig, social och rolig att prata med så efter ett tag skrivandes med varandra så bestämde vi att vi skulle träffas. Jag var ganska nervös när jag var påväg för att möta upp honom då hans meningsuppbyggnader inte var helt korrekta, inte för att det är fel med det men man försöker ju vara lite försiktig och vara vaksam om det är så att man kanske blir lurad eller att personen inte stämmer överrens med det intrycket man har fått. Eller om det skulle vara någon äckelgubbe som bara lurades eller någon som bara ville göra illa en, det var det jag var mest rädd för. 

 

Vi skulle åka och fiska på träffen så jag åkte hem till honom ( han bodde då tillfälligt i Åre men bor i Umeå nu, om han bor kvar där vill säga ) för att ta hans bil till dit vi skulle fiska. Jag blev positivt överraskad över att han var så otroligt trevlig och snäll i verkligheten också, likt en gentleman. Vi hade det riktigt trevligt och roligt, lite nervöst från min sida men det släpptes ganska fort då han var duktig på att få en att slappna av och bara njuta av stunden. När vi kom tillbaka från fisketuren så bestämde vi att vi skulle ses på kvällen igen och äta tacos ihop, och vi skulle vara hos mig då jag har två hundar som jag inte ville att dom skulle vara själva så länge och dom är tryggare hemma än något ställe dom aldrig har varit på. 

 

Han kom över, och fick såklart världens utskällning av båda hundarna men främst min tik som har svårigheter med män/killar, vilket hon alltid har haft ändå sen jag köpte henne som 9månaders valp, så det kanske har hänt henne något tidigare men någon kille men det har inte riktigt med saken att göra nu. Hanen däremot lugnade ner sig ganska fort men tiken lät honom inte riktigt röra sig fritt i huset (jag hyrde ett hus på samma gård där jag hade hästarna) utan att skälla på honom.

 

Men i alla fall så har vi en trevlig kväll med tacos, sitta i soffan och kolla på film där även första pussen kommer. Jag hade inte tänkt från början att han skulle sova kvar då jag hade levt själv ett tag och trivts bra med det och jag har alltid låtit hundarna få sova i sängen med mig om dom har velat och var inte så sugen på att dela säng med en annan ännu. Tänkte även att vi skulle ta det lite lugnt och inte vara så hastiga. Men klockan gick och när den började närma sig efter kl01 så var jag snäll och erbjöd honom att sova kvar ( vilket han berättade senare i förhållandet att det var hans plan att få sova kvar ). Så det blev lite myspys men inte sex då jag hade mens för stunden, vilket jag inte nämnde till honom förens vi skulle gå och lägga oss.Och ja han blev såklart besviken, vilket syndes på honom även om han inte sa det då,  som även många andra killar har blivit när det har blivit så men han sa att det inte gjorde något utan att det till och med var bra att vi tog det lugnt och inte ha sex vid första träffen. 

 

Vi somnade till slut och tog sovmorgon då det blev sent. Nu börjar dock minnet tryta lite men han stannade kvar ett tag i alla fall innan åkte han hem till sig. Jag minns att jag tyckte att det tog lite tid innan han åkte hem, har man blivit van vid att leva själv så kan det kännas lite påträngande med en kille som är kvar längre än tänkt. 

 

 

Men oj vad minnet sviker en ibland.. Men vad jag ändå kan minnas så började vi umgås väldigt regelbundet, nästintill varje dag och det tog inte lång tid innan han började sova över hela tiden. Tiken var fortfarande ganska så skeptiskt till honom, det tog ganska lång tid innan hon kunde slappna av lite mer i hans närhet. Men då ju mer han och jag umgicks så tog det inte lång tid inna jag föll för hans personlighet ( som jag nu i efterhand vet att det är så psykopater lurar sina offer, genom sin fejkade personlighet ) så då blev det tillslut att tiken vande sig med att han var med mig. ( Vilket jag med dagens kunskap ångrar nå så enormt och kommer följa med mig till graven )

 

 

 

 

Fortsättning följer kanske imorgon, om inte annat blir det när det blir. men inom en snar tid iaf.